I no speak Australian.

Föreläsaren var 15 min sen, men kom i alla fall hit. Det kanske finns en akademisk kvart även här (eller längre), fast det inte står med i schemat.

Just nu går föreläsaren igenom att man inte får kopiera text från en bok på grund av copywright. Man måste skriva det i egna ord. SAY WHAT! Alltså, kom igen. Det här är masternivå, och jag hoppas att alla här vet det vid det här laget.

En nyhet: Man ska ha en referenslista i slutet av den lilla uppsatsen. Och nej, det var inte nyheten. Utan nyheten är att man ska ha med typ ALLT man läst, även det som man inte refererar till. Så hon kan se om man har gjort extra effort och fått någon idé från något annat håll. Referensboosting 2.0. Jag ifrågasatte detta, då jag anser att det som inte är med i arbetet förmodligen inte är tillräckligt relevant. Och då kan man ju bara skriva upp vad som helst, för att visa att man är "engagerad". Behöver inte ens använda det på rätt sätt, och därmed inte läsa det. Helknorkat enligt mig. Man läser ju mer än man har med, för att bara ta med det som är relevant. Men jaha. Då gör vi så.

Hon gillar inte när man refererar i texten. (Det som vi har tränats att göra på Handels.) Utan fotnötter (!) är mycket trevligare. Lär om, lär rätt Sara.

Trodde inte att den största kulturkrocken hittills skulle ske i klassrummet, men det verkar inte bättre än så. Hårt för en pluggis som jag.

 

Nu kanske ni tror att jag har åkt till fel universitet, men riktigt så illa är det inte. Tid är ibland pengar. Ju mer tid man lägger, desto mindre pengar behöver man betala. Jag åkte därför, med mitt nya transportkort, i 2 timmar till University of Western Sydney för att köpa en begagnad kursbok för 40 AUD (ca 300 kr) istället för 140 AUD (ca 1000 kr) som den kostade på mitt campus.

 

Win.

Jag har faktiskt längtat efter att allt ska dra igång på riktigt - börjar bli lite rastlös. Är van att ha full fart, och har nog varit ledig lite för länge nu för att riktigt uppskatta det. Och idag var det dags!

 

Jag tog buss-tåg-tåg imorse, vilket funkade mycket smidigare. Tog bara 1h och 20 min! Rekord. Jag och Sarah signade upp på sportcentrumet och tog ett litet uppstartspass på gymmet på eget bevåg. Jag hade fått höra från den svenska killen i receptionen att det ingick väska, handduk (obligatoriskt på gymmet för övrigt) och vattenflaska om man signade upp sig på något av de två betalningsalternativen, men det visade sig att det bara gällde för det ena. Helt ologiskt enligt mig för övrigt. Men frågade lite snällt om han kunde fixa det, och det löste sig ändå. Svenskar, det är bra folk alltså. Känns kul att vara igång! Kanske ska lära mig simma på riktigt (alltså crawla). Eller ja, att simma bröstsim utan att kippa efter luft och få halsen lång som en struts vore ju faktiskt ett framsteg. Ska göra ett försök.

 

 

Klockan 12 hade jag första lektionen, med noll respekt för lunchtimmen 12-13 här. Kursen heter E-marketing och verkar väldigt intressant. Efter tre timmars föreläsning har jag sedan en till tretimmare direkt på det i Social Media Management - waaaaaa. Och vad gör man när föreläsaren inte kommit på 40 minuter?

 

Man går till Ubar och dricker öl istället. (Med träningsväskan i högsta hugg.)

 

 

 

Ikeas konkurrenter som är allokerade några hundra meter ifrån det gigantiska IKEA-varuhuset får ett stort plus för kreativ framtoning av marknadsförarare Lindau.

 

 

Man skulle kunna tro att jag syftar på uppdraget att ta sig hem utan att bli dyngsur i Sydneys regn och Bondis vind, men jag menade faktiskt filmen vi såg. Jag grät ungefär hela. Den handlade om tsunamin. Så extremt sorglig och hemsk, men ändå lycklig. Och att det var baserat på en sann historia satte ju förstås igång sprinklern från minut 1. När vågen kom rös jag i HELA kroppen. Fy fy. Blir så fruktansvärt illa berörd när jag tänker på alla som var där. Tur att vi inte planerat att gå ut efter, för alla var ledsna efteråt. Men det var ändå kul att hänga med lite andra utbytesstudenter förstås! Danskar, holländare, fransyskor och svenskar. Det är vi allihopa.

 

Eftersom bland det värsta jag vet är att inte veta vart man ska, hade jag god marginal imorse. Bussen skulle komma fram 20 minuter innan jag började så att jag skulle hinna kolla upp vart Macquarie Theater låg. Eftersom jag bor en bit ifrån ska jag ta en buss, gå en bit och sedan ta en till. Det gick bra i helgen innan trippen till Jervis Bay när vi möttes vid huvudbyggnaden, så var inte så orolig. MEN. Bussen blev försenad direkt, och det var väldigt mycket trafik. Så tiden gick. Och gick. Jag åkte 1h och 45 minuter innan jag skulle börja, och ändå blev jag tio minuter sen. PINSAMT att komma sent första dagen tyckte jag! Försökte att inte stressa upp mig för mycket på bussen eftersom det ändå var utanför min kontroll. Kunde smita in lite smidigt i aulan – det var fler som kom sent.

De varnade för två saker: 1. Australiensare dricker väldigt mycket alkohol, så om man inte är van vid det ska man vara försiktig (eller kanske även om man är över 25, tänkte jag) 2. Det finns risk för kulturchock och att man då kommer längta mycket hem. Bra att veta. Jag fick också veta att man bland annat kunde få hjälp med Anger Management hos Health Services – kanske är det nu jag ska ta chansen? Har ju fått höra ibland att det vore något för mig (mest av Malte). En föreläsare frågade och vart folk kom ifrån, och halva salen reste ju handen på USA och Kanada. När hon sa ”Anyone from Sweden?” reste jag handen, och hon konkluderade ”One!”. Intressant att jag får representera hela vårt land hos utbytesstudenterna. Det blev även en Vegemite-tävling där man skulle äta en macka full med vidrig Vegemite (ni vet det där som den fulla Australiensaren ville lägga i vårt hår på hostelet i Airlie beach för att det luktar så illa) så fort som möjligt. Jag blev inte utvald, och det är jag glad för. Bläk. Hon som vann gick ut ur salen efteråt, och förmodligen spydde hon också. Vi fick också träffa MacWarrior, som promotade alla träningsaktiviteter som finns på campus. En riktig läckerbit alltså.

 

Vi fick en macka och ett äpple i en påse till lunch och läsk till det – inte riktigt sån lunch jag hade valt kanske. Men det gick ju ner det med. Träffade några från helgresan och började prata med lite nya personer. Det är så lätt när man inte känner någon att ta kontakt med andra. Och det var lite när jag gick ut och hämtade lunch som jag insåg att WOW. Campus är ENORMT. 38 000 studenter är något fler än de runt 2000 som går på Handels. De har en foodcourt som är större än den i Kista centrum och har massa butiker. Gick förstås och mös och köpte lite block och pennor (papprena i blocken är glansiga här, vilket inte är optimalt för en vänsterhänt med blyertspenna, men Christian sa att han vägrar slösa vikt i sin packning på att ta med svenska block i sin packning sen, så jag får vänja mig). De har ett sportcentrum som jag förstås besökte när dagen i skolan var klar, där man kan simma, gymma, gå på 150 pass per vecka i alla möjliga kategorier, spela badminton, squash, basket och förmodligen massa mer. Det var fantastiskt. Jag ska nog börja träna där, även om jag inte kommer vara vid skolan varje dag. Kan ju passa på att träna där när jag ändå har lektioner. Vi får se. Fick en rundvisning av en svensk som jobbade i receptionen, och det var verkligen grymt. Att varva det med några löprundor längs kusten i Bondi varje vecka låter för mig som ett bra sätt att motivera sig till träning!

 

Efter lunchen fick vi mer praktisk information, och jag såg på min lista att en kurs jag ska läsa fattades. Man ska fixa massa grejer online, men eftersom jag inte har Internet hemma än är det lite klurigt. (Om ni undrar varför det blir så långt inlägg är det för att jag har fått min DATOR tillbaka, och vi bondar lite nu då vi inte setts på en månad. Myspys.) Resan hem tog TVÅ timmar, delvis för att det varit någon brand i Harbour Tunnel, men jag insåg att det är inte hållbart att åka buss så här långt i rusningstrafik. När jag lyckas ta med mitt pass och kan hämta ut mitt student ID card ska jag fixa ett MultiTravel-pass så jag får ta tågen också. Det kommer bli dyrt (som allt annat i det här landet), men kosta vad det kosta vill känner jag. Då behöver jag bara ta buss en liten sträcka och kan ta tåg resten. Tror det är bra för alla, men mest för mitt hjärta då jag inte har tålamod att sitta fast i trafik när man har så mycket annat roligt att pyssla med i den här staden.

En rolig och köttig första dag, och jag ser fram emot att börja studentlivet på denna gigantiska skola ordentligt på måndag!

Det här med marknadsföring tycker jag ju är en bra grej. Som vi vet. MEN. När det kommer till lur och falsk marknadsföring, då tycker jag inte det är så bra längre. I helgen var jag på en skolresa till Jervis Bay, som inte riktigt blev som jag tänkt mig. Låt oss jämföra marknadsföringen med verkligheten. Det kursiva är det som stod i broschyren.

This awesome location has all the beaches and nature you could wish for. You’ll get to experience stunning white sand beaches, national parks, Aboriginal culture, kangaroos, dolphins, stay in amazing accommodation, enjoy a great Aussie BBQ, and get to know your fellow students with some nocturnal fun and games!

Mina tankar innan: Vad kul! Då får man ju lära känna säkert 100 personer innan man börjar! Och se kusten söder om Sydney också!

Facit: Vi var 15 personer. 14 brudar och en stackars kille i en liten buss med en skön Australiensisk guide som hette Matt och hade en cool keps. De flesta kom från USA eller Kanada, men också några från Kina och någon från Colombia, Danmark, Frankrike, Thailand… En amerikansk tjej startade någon ninjalek på kvällskvisten, men den spårade lite och sedan blev alla för trötta.

Jervis Bay Marine Park

Featuring the world’s whitest sand beaches, towering sand stone cliffs and crystal clear waters. This beautiful bay is surrounded by Australia’s precious Booderee National Park which is managed by the local Aboriginal community.

Facit: På lördagen åkte vi till två stränder. Då det fortfarande duggregnade var det inte lika härligt som det hade kunnat vara, men jag hade ju haft på mig bikinin hela dagen så badade ändå. Vi klättrade på några klippor, och en tjej skar upp tårna på musselskal.

Jervis Bay Beaches

Enjoy a picnic lunch, walk on some of the whitest sand in the world and take a swim in the crystal clear waters of the marine park.

Facit: På vägen ner till Jervis fick vi köpa lunch själva i ett köpcentrum som inte hade så mycket. Fick köpa en trött kycklingburgare. På söndagen fick vi välja lunch från ett bageri. Min ”chicken salad” visade sig vara en macka med kyckling och sallad på, men ja, den mättade ju i varje fall. Stränderna var dock fantastiska. Sanden var vit och vattnet kristallklart. På söndagen var vädret riktigt fint på eftermiddagen, och då blev stranden helt magisk. Vattnet gick från vitt (för att det var så klart att man såg sanden igenom) till turkost och sedan mörkblått. Superfint. Det var skönare att bada när det var sol.

Aboriginal Experience

You’ll join two members of the local Aboriginal community for an amazing interactive cultural experience including tasting bush tucker/medicine, learning to play didgeridoo and how to throw a boomerang.

Facit: I störtregn fick vi träffa två Aborginska killar som berättade om deras kultur. De fick bara prata om männens sysslor, annars kunde de få straff. Typ att någon kastade träspjut i låret eller så. Så jag förstår att de avstod. Det var väldigt intressant att lyssna på, men jag såg mest fram emot att få spela didgeridoo. MEN. Det där med interaction såg vi ingenting av. Lyssnade på dem i kanske en timme, och sedan var det slut. Ingen boomerang, ingen didgeridoo. De låg bara där och skrek att de ville bli använda av kassa turister, utan att bli hörda. Det var lite tråkigt, hade sett fram emot att få leva som en Aborgin i 30 minuter!

Inte ens en bild blev det.

Dolphin watching cruise

Relax on a dolphin watch cruise of Jervis Bay Marine Park and feel the exaltation and thrill of wild nature as you get close to the local bottlenose dolphins that call this paradise home.

Facit: Jag hade fått för mig att vi skulle kajaka med delfiner, men det var mitt eget fel eftersom det uppenbarligen står att man ska åka på en båt. My bad. Vi satt på taket och kikade ut över havet. En kinesisk tjej frågade om jag hade sett havet förut, och jag sa att jag hade backpackat längs östkusten och hade sett det där. Hon sa att hon aldrig hade sett havet. Då fattade jag. Hon menade vilket hav som helst. Hon hade aldrig sett ett hav, någonsin. Wow. Jag har svårt att föreställa mig det. Men hon gillade det, sa hon. Jag kanske borde anat onåd när det var hon som började ropa att hon såg delfiner, men jag ville så gärna så jag trodde på det först. Sedan fick jag konstatera att det var vågor som reflekterades i solen, och inte delfiner. Too bad. Och det var det närmsta delfiner vi kom. Alla (förmodligen även killen) var beskviken.

National Park Accommodation

Deep in the heart of the national park surround by beaches, forest and friendly kangaroos, are our self contained cabins and lodges. A magical place where we enjoy nature, games and nightwalks!

Facit: Vi åkte in i nationalparken och skumpade fram på vägen. Kängurus hoppade fritt i buskarna vilket förstås kändes exotiskt och några asiatiska tjejer skrek ”Aaaaaaaaaaaw” när de såg dem. Själva boendet var jättemysigt, och det fanns en strand där också som var fin. Jag bondade med en fransk (!) tjej, och vi inspekterade stället. Det fanns kängurus på gården, och de var så pass tama att jag kunde få klappa en. Höjdpunkt! Var lite rädd att den skulle boxa mig, men jag luktade förmodligen mat om händerna, så han ville till och med göra Give me five. Vi grillade till middag; burgare, korv och – känguru. Kändes lite brutalt när de satt och käkade gräs precis bakom… Men det var gott ändå. Jag var hungrig. Någon nattvandring blev det inte, vilket jag iofs tyckte var skönt då jag 1. var karatetrött och 2. karaterädd för allt som finns i en nationalpark på natten.

Övrigt: Det första stoppet på lördagen var en utkikspunkt över en by med långt och konstigt namn. Vi besökte också en fyr när det var dåligt väder, och ett blow hole som innebär att det var ett hål i berget där vatten smashade upp när vågorna kom. Vi skulle även sett någon förfallen cool fyr på söndagen, men på grund av ett triathlon i staden och cyklister överallt kunde vi inte komma dit. Därför åkte vi till Hole in the wall istället och tog ett gruppfoto.

En kinesisk tjej frågade om det var sant att alla svenskar satte ut huvudet genom fönstret klockan tio varje morgon, SKREK, och sedan fick svar av grannarna som satte ut huvudet och gjorde likadant. Hon hade sett det på Youtube. HAHA! Jag försökte förklara att det var ett arrangerat skoj, men de ville inte riktigt tro på det. De fick sig ett gott skratt när jag sa att man alltid fick friterad banan med glass till efterrätt på kinesiska restauranger i Sverige, för tydligen hade de aldrig hört om den rätten förut. Jaha. Jag kände mig lite lurad på min uppväxt helt plötsligt. Jag rekommenderade dock dem att testa, det är ju riktigt gott även om det inte är kinesiskt!

Summa summarum: Det var kul att träffa de som var med, och det kommer vara skönt att se några bekanta ansikten på inskrivningen. Aktiviteterna var inte riktigt som jag hade förväntat mig, och att vara motarbetad av vädret gör ju inte saken bättre, även om stackars Matt gjorde sitt bästa för att vi skulle få en awesome resa. Förväntningar kan vara farligt. Kan bli pannkaka, kan bli riktigt bra. Att bli bundis med kängrurun var coolt, och stränderna visade sig vara magiska i solsken. Jag skulle definitivt kunna tänka mig att åka tillbaka de tre timmarna till Jervis Bay!

 

Idag har jag flyttat in i lägenheten jag ska bo i ända tills jag åker hem igen. Har handlat lite mat på Coles och täcke, kuddar, lakan, handdukar och allt sånt man kan tänkas behöva på Kmart (tänk ÖB). Tungt men något ska man väl ha för att ha släpat runt påvela sin boning i en månad! Stark som en Björn (tänk Bamse).

 

Blev rätt mysigt ändå! Även om det det inte är nu som det kommer vara sedan. Nu bor jag i samma rum som två svenska tjejer som ska flytta ut snart. Amanda, min blivande roomie, är inte här än heller. Så just nu är det lite rörigt, men det gör inget. Bättre än att bo på hostel! Mycket bättre. Vi kan nog trivas, jag och Resebamse.

 

Känns bra att vara på plats, och förbannat skönt att slippa släpa runt på den där fördärvade väskan. Bilder kommer snart! Måste fortfarande snylta internet på diverse ställen, men borde snart ha min dator igen och om vi har riktig tur ska vi ha the Internet i lägenheten i slutet av veckan. Fingers crossed. 

 

Bondi beach. Långt ifrån skolan, nära stranden. Helt rätt prioriterat känner jag.

 

 

Idag 14 februari.

 

- Malte har åkt hem. Sämsta idén på riktigt länge faktiskt. Hon vill inte åka hem, jag vill inte att hon ska åka hem. Men så kan det vara när plikten kallar. Jag är SÅ GLAD att hon följde med, men dödspolare och bästa vän - vilken resa vi har gjort! Den kommer jag minnas hela livet. Och snart ska jag berätta mer var vi har gjort på senaste, har inte funnits tid att sitta vid datorn.

 

- Det är Alla Hjärtans dag. Stor kram till alla er där hemma, och förstås den största till Direktör Ressör, saknar er!

 

- Det är exakt två månader tills min favoritdesigner a.k.a Direktör Ressör kommer hit! Trots att jag ska njuta av tiden här längtar jag redan till mitten av april, och skulle kanske till och med snabbspola om jag kunde. Fast ska inte göra det. Kommer ga snabbt anda med tanke pa hur kul jag tankte ha har.

 

- Eftersom Malte har åkt hem (dum, dum, dum idé) måste jag sluta leka och borja allvaret. Steg 1 ar att leta boende, sa tankte borja med det bums! Vore skont att slippa slapa runt pa ryggsacken.

 

Tanker pa er. Och blir glad varje gang jag far en kommentar! (Hint, hint.)

Jag, Malte och våra nya roomies Ida och Marie passade på att fira Maltes sista kväll i Oz med hemlagad känguru. Gott, fast lite jobbigt att äta när man tänkte på att det var en känguru. Vid middagen slog sig några pojkar ner vid bordet. Man såg att de var lite yngre på deras höga hår.

De pratade om hur länge de hade varit här osv.
93;an: "Ja asså innan vi kom hit var det liksom först kom bränderna, sedan xylofonen..."

Den här xylofonen Ozwald alltså. Ställer till det på många sätt!

Jag tankte forst att jag skulle beratta om nar vi besokte fyren Cape Byron, att jag lyckades sta upp nar jag surfade och att vi inte ville lamna fantastiska Byron. Men det far vanta. For forst maste jag AVREAGERA MIG!

 

Vi satt pa en riktigt oskon nattbuss i 14 timmar fram Byron Bay till Sydney. Sydney med 340 soldagar om aret, enligt turistinfon. Det var molnigt och kallt. Lamnade vart bagage pa hostelet i nagra timmar da vi inte fick checka in an, och akte och shoppade lite i Bondi Junction. Det var iofs ratt trevligt. Men nar vi kom tillbaka.

 

- Det forsta jag ser nar vi kommer ner i kallaren och ska hamta vara vaskor ar en STOR ratta som hoppar upp i ett ror i taket

- Det andra jag ser, med hjartat fortfarande hart bultande, ar att nagon bitit sig in i var kylvaska sa att Maraboupappret star at alla hall ur sidan pa vaskan

- Fick slanga all mat (efter att killen i receptionen kollat att den inte var kvar i vaskan)

- Det fanns inget varmvatten pa rummet nar vi skulle duscha

- Det var tva man som bodde i vart Female Dorm (?)

- En kackerlacka sprang runt i koket innan en kille tog den i handerna och slangde ut den genom fonstret

- Fick byta rum eftersom vi hamnat i fel

- Tydligen var det nagon inspektor som kommit och inspekterat om det var loppor i vara sangar medan vi var borta, men det var det inte i detta rummet som tur var

- Jag dromde att det var djur i min sang typ hela natten sa sov skitdaligt

- Det regnar idag

 

KUL! Att det ar har jag ska vara i nastan fem manader till. Verkligen kul. Harligt forsta intryck. Finns det plats bredvid dig pa planet Malte?

Positivt: At pa ett fantastiskt thaistalle igar. Sa det kanske finns hopp om Sydney i alla fall. 

Valkomna till min modeblogg! Kanns som man maste ha det for att vara med i svangarna.

 

Pa bilden ser ni:

 

1. Rosarandiga hippie-byxor fran Nimbin med lag gren

2. Hippie-inspirerad tischa fran H&M, som aven bidrog till komplimang av Tarot-spatant i Nimbin

3. Kaka fran Subways, vars farligaste substans ar socker

4. Ray-Ban solglasogon av hogsta kvalitet fran en gata i Ao Nang 2011

6. Peace-tecken for en bra atmosfar

.

Och sa har vi varit pa besok i Hippie-staden Nimbin, dar det ar olagligt att knapra marijuana men alla gor det. Ett helt samhalle som protesterar mot lagen typ och vill att alla plantor ska vara tillatna. Ja. Men har hort att det ska vara haftigt att se anda! Vi blev upphamtade i en regnbagsfargad buss, dar vi fick lara oss att om polisen akte forbi var vi tvungna att stanga sidodorren, eftersom det ar olagligt att kora med den oppen. Undra varfor? Bara en liten generell fraga sa dar. Alla fick dricka och vara hoga pa bussen, men chaufforen skulle inte gora nagot av det sa han, for da skulle han bli av med jobbet och bli tvungen att skaffa ett riktigt jobb. Man fick inte heller roka valfritt PA bussen, bara utanfor, och man skulle inte ga runt i bussen eftersom framdorren var oppen. Mycket viktiga regler som ni forstar! Vi skulle akt till ett vattenfall i regnskogen och badat, men pa grund av cyklonen Ozwald kunde vi inte gora det. Stannade pa en pub vid 11.30 dar man kunde borja supa om man ville. Jag kande mig pa riktigt partyhumor, sa kopte en kaffe och en (i efterhand helt vidrig) macka.

 

 

Vidare mot Nimbin. Fina landskap med mycket kullar och gront. Direkt nar vi gick av bussen kom det folk och fragade om vi ville kopa kakor eller gras. Da menade de inte vanliga kakor eller vanligt tomt-gras, utan sadana dar magiska kakor och magiskt gras. Men vi ville inte. Dels for att vi inte vill knarka, och dels for att jag och Malte innan resan gjorde ett inofficiellt straffsystem som innebar att vissa handlingar innebar att man far bara den andras vaska dagen efter. Knark ar med pa den listan, sa detta var annu en tung anledning att inte gora det.

 

Vi gick pa ett ascoolt hippie-museum som var valdigt markligt, men spannande. Det stod en massa visdomsord eller ungefar i alla fall, och var farger overallt. Vi undvek att ata pa Nimbin Bakery, da det inte kandes bra. Vet aldrig vilka sorters kakor det ligger i disken. Jag kopte ett par hippie-brallor som det eventuellt kan se ut som man bajsat pa sig i eftersom det ar sa lag gren, men fatta att ha dem pa sig hemma en sondagmorgon. SKONT. Jag fick aven en komplimang for min tisha av en tarot-tant. Tack sa mycket!

 

 En titt in i museet.

 

 

Med en havlhog buss akte vi efter 1,5 timmar till ett stalle och grillade. Mysigt anda. Och kom sist men inte minst till en look out point over Byron Bay. Tjuvsigt!

 

 

En valdigt konstig men rolig dag.

 

 

 

 

 

Nu har vi kommit till Byron Bay och bokat in lite aktiviteter. Woopidoo!

 

Imorgon ska vi aka pa en dagstur till Nimbin, och pa lordag och sondag eftermiddag ska jag pa en 2-dagars surfkurs samtidigt som Malte ska kajaka med delfiner och sola. Kanns kul! Ar lite radd for surfingen eftersom jag 1. ar dalig pa att simma och 2. inte kan vara under vattnet utan att halla for nasan, men va fasen, om man ska vara i det har landet ett halvar gor man val bast i att testa i borjan sa att man inte missat nagon som eventuellt ar svinkul. Vi far se vem som vinner - envisheten eller det daliga talamodet...

 

Kajaka med delfiner ska jag gora pa min introresa med skolan, sa blev ratt bra att vi kunde splitta oss eftersom Malte inte ville surfa.

 

Dags for lunch innan jag blir grinig! Kanske pa Abra Kebabra som ligger har nedanfor, vem vet.

... min van Malte a.k.a Hervey's blogg. Mycket trevlig lasning och tjusiga bilder!

 

Jag väckte Malte med visksång och paket inköpta på supermarketen och inslagna i tursitbroschyrer och kirurgtejp. Fint ska det vara när Malte fyller 25! (Som vi berättade för de tre svenska tjejer som skulle med på resan, med några år kvar till den åldern och utbrast "25!!!" när vi berättade om högtidsdagen) Efter pannkaksfrukost på hostelets regi åkte vi iväg i den stora bussen ut till Fraser Island. Motorvägen är stranden, där man kör på sanden. Och de brassar på rätt bra! Man fick inte bada i vattnet utanför stranden, då det finns fullt med hajar där. 

 

Malte har snackat skit om det här Hervey Bay flera gånger under resan. Det var därifrån hon åkte till Fraser Island förra gången hon var i Australien, och ville INTE åka dit igen. Så därför kör vi den här gången ifrån Rainbow Beach. Ska vara skitfint med multicoloured sands och allt.

 

När vi kom dit insåg Malte att det var här hon varit och det var det här stället som var skit och dötrist. Haha. Fast hon varit bergis på att det var Hervey Bay. Jaja, nu är vi här! Det finns inget att göra. Stranden är ful, blåsig och skitig av Ozwald. Tur att det bara är i väntan på resan till världens största sandö Fraser Island!

Trots att vårt busspass gäller söderut från Cairns-Sydney gick det strålande bra att komma på bussen norrut då en pangsäljare i Airlie övertygat Greyhound om att det inte var mer än rätt med tanke på Oswalds strul (eller Ozwald som vi kallar honom). Jag fick till och med beröm för mitt pass av den gamle lille busschauffören. Ja. Om man har en grej för kriminella kan jag förstå att man gillar min passbild.

 

 

Vi hittade ett hostel, lämnade alla saker och traskade sedan över en stoor kulle ner till Main Beach. Det var fullt med surfare och badglada människor. Det här var första gången det var riktig strand och svalkande hav istället för fejkstrand och tokvarm lagun, vilket vi gillade! Jag lyxade till med lite thaimat till lunch; + för biff i röd curry som var stark så det rann lite ifrån näsan, - för att min brända läpp inte gillade detta faktum. Ändå värt. Vi tog en liten promenix och hittade en lugnare strand där folk badade med sina hundar. Riktigt härligt när solen också passade på att skina då det inte var ett endaste litet moln på himlen!

 

 

I fredags kunde vi äntligen lämna Airlie Beach. Woopidoo! Vi tog en färja till Hamilton Island, en ö i fantastiska Whitsundays. När planet lyfte undrade vi dock varför vi akte därifrån. Turkost hav, vita sandstränder och skogsbeklädda berg som reser sig upp ur havet.

 

Titt som tätt hör man svenskar prata. Nästan lika ofta som tyskar. De som hörde den här konversationen på planet måste ha blivit imponerade av vår klipskhet.

Malte: Jag fattar inte det här med moln.

Jag: Det är vatten.

Malte: Men hur då? Som skumbad eller? Man kan ju åka igenom utan att bli blöt.

Jag (fundersam): Mmm...

Malte: Jag skulle vilja känna på ett.

Jag: Det går inte. Det är fristående kompisatomer.

 

JA! Vi lämnar det där tror jag. Flygningen gick bra och vi landade i Brisbane efter 90 minuter. Vi tog ett tåg in till Roma Street, där vi skulle ta bussen ifrån morgonen efter. Emma och Karro, våra lite granna reskompisar, hade tagit in på ett hostel som vi också ville in på. Det fanns ett rum för 36 dollar. 36 dollar! Vilket rån! Men vad ska man göra när man har ryggsäckar stora så det skulle räcka med matchställ till ett helt 11-mannalag och inte har ätit på ett tag. Jo, man tar det ändå. Det visade sig ingå tvål på toaletten och två sovande kineser som inte gav från sig ens ett litet knyst! (En hade somnat med en bok på näsan vid 18.30. Såg inte vad det var för bok då det var på kinesiska, men tror vi hade kunnat bli bundisar vid ett annat tillfälle.)

 

Tog en tur på stan, då Brisbane faktiskt är en sådan. En stad alltså. Väntade och väntade och väntade på Emma och Karro i en korsning, eftersom de sa att de skulle vara där om fem. Efter TRETTIO hela minuter utan gnäll (kanske bara någon enstaka suck) sa jag till Malte att nu går det inte, nu kan jag inte vänta mer. Tålamodet är helt tomt. Då hörde vi av oss och det visade sig att de gått, för de såg inte oss och trodde att vi hade gått. SUCK! Men no hard feelings. Vi shoppade lite som kompensation.

 

Lite egenlagad grönsakspasta i det icke-funktionella köket på hostelet innan vi gick till kojs för att ladda för att åka Greyhoundbuss norrut redan klockan 07.00. Lala salama (god natt på Swahili).