I no speak Australian.

Man skulle kunna tro att jag syftar på uppdraget att ta sig hem utan att bli dyngsur i Sydneys regn och Bondis vind, men jag menade faktiskt filmen vi såg. Jag grät ungefär hela. Den handlade om tsunamin. Så extremt sorglig och hemsk, men ändå lycklig. Och att det var baserat på en sann historia satte ju förstås igång sprinklern från minut 1. När vågen kom rös jag i HELA kroppen. Fy fy. Blir så fruktansvärt illa berörd när jag tänker på alla som var där. Tur att vi inte planerat att gå ut efter, för alla var ledsna efteråt. Men det var ändå kul att hänga med lite andra utbytesstudenter förstås! Danskar, holländare, fransyskor och svenskar. Det är vi allihopa.