I no speak Australian.

Man ångrar det man inte gör. Därför blir det 6 månader i Australien. Boom. Välkommen.

36 dollar för tvål och två sovande kineser.

Kategori: Utforskning av Oz

I fredags kunde vi äntligen lämna Airlie Beach. Woopidoo! Vi tog en färja till Hamilton Island, en ö i fantastiska Whitsundays. När planet lyfte undrade vi dock varför vi akte därifrån. Turkost hav, vita sandstränder och skogsbeklädda berg som reser sig upp ur havet.
 
Titt som tätt hör man svenskar prata. Nästan lika ofta som tyskar. De som hörde den här konversationen på planet måste ha blivit imponerade av vår klipskhet.
Malte: Jag fattar inte det här med moln.
Jag: Det är vatten.
Malte: Men hur då? Som skumbad eller? Man kan ju åka igenom utan att bli blöt.
Jag (fundersam): Mmm...
Malte: Jag skulle vilja känna på ett.
Jag: Det går inte. Det är fristående kompisatomer.
 
JA! Vi lämnar det där tror jag. Flygningen gick bra och vi landade i Brisbane efter 90 minuter. Vi tog ett tåg in till Roma Street, där vi skulle ta bussen ifrån morgonen efter. Emma och Karro, våra lite granna reskompisar, hade tagit in på ett hostel som vi också ville in på. Det fanns ett rum för 36 dollar. 36 dollar! Vilket rån! Men vad ska man göra när man har ryggsäckar stora så det skulle räcka med matchställ till ett helt 11-mannalag och inte har ätit på ett tag. Jo, man tar det ändå. Det visade sig ingå tvål på toaletten och två sovande kineser som inte gav från sig ens ett litet knyst! (En hade somnat med en bok på näsan vid 18.30. Såg inte vad det var för bok då det var på kinesiska, men tror vi hade kunnat bli bundisar vid ett annat tillfälle.)
 
Tog en tur på stan, då Brisbane faktiskt är en sådan. En stad alltså. Väntade och väntade och väntade på Emma och Karro i en korsning, eftersom de sa att de skulle vara där om fem. Efter TRETTIO hela minuter utan gnäll (kanske bara någon enstaka suck) sa jag till Malte att nu går det inte, nu kan jag inte vänta mer. Tålamodet är helt tomt. Då hörde vi av oss och det visade sig att de gått, för de såg inte oss och trodde att vi hade gått. SUCK! Men no hard feelings. Vi shoppade lite som kompensation.
 
Lite egenlagad grönsakspasta i det icke-funktionella köket på hostelet innan vi gick till kojs för att ladda för att åka Greyhoundbuss norrut redan klockan 07.00. Lala salama (god natt på Swahili).

Kommentarer

  • Karin Lindau säger:

    Hej Sara!
    Oj vad spännande det är tt läsa om ditt liv i Sydney. Det är verkligen blandat upp och ner kanske mest beroende på vädret. Och paradisbeskrivningar av vad du ska få se som sedan äoftast verkar vara mer "verklighets lika". Universitetet verkar enormt stort och spännande. Du beskriver så levande vad du är med om och jag ser fram emot att få följa med ännu längre! Du får verkligen massor med erfarenheter vid varje steg du tar. Kram Kram Kram!
    Farmor Karin.

    2013-02-24 | 17:14:49

Kommentera inlägget här: