Sand överallt på världens största sandö.
Kategori: Utforskning av Oz
Jag väckte Malte med visksång och paket inköpta på supermarketen och inslagna i tursitbroschyrer och kirurgtejp. Fint ska det vara när Malte fyller 25! (Som vi berättade för de tre svenska tjejer som skulle med på resan, med några år kvar till den åldern och utbrast "25!!!" när vi berättade om högtidsdagen) Efter pannkaksfrukost på hostelets regi åkte vi iväg i den stora bussen ut till Fraser Island. Motorvägen är stranden, där man kör på sanden. Och de brassar på rätt bra! Man fick inte bada i vattnet utanför stranden, då det finns fullt med hajar där.
Första stoppet blev vid Lake Wabby. Vi gick 2,5 km i sanddyner för att komma fram. Det var då vi kom fram till slutsatsen att om man skulle gå vilse i öknen, skulle man förmodligen göra bäst i att lägga sig ner och dö. Men som tur var gick vi inte vilse. Kom fram till ett helt enormt sandlandskap, och mitt i ingenting en liten grön sjö med stora kattfiskar i. (OBS Ingen hallucination)
Efter en lunchbuffé på vårt resort (fatta vad lyxigt att inte bo på hostel!) åkte vi till Lake Mckenzie. Den ska tydligen vara helt magisk om det är sol, turkos och paradisig, men det var tyvärr helt molnigt när vi var där. Det var varmare i vattnet än i luften, så vi ville helst inte gå upp. Man kunde dock ta sand och skrubba ansiktet så det blev helt lent som en babyrumpa. Det ska även gå att få vitare tänder om man skrubbar den finkorniga sanden mot tänderna, så varför inte testa? Alltid lite härligt när det knastrar mellan tänderna.
Efter det var det dags för regnskog. I Woonggolba Creek var vattnet så rent att man kunde dricka det, vilket vi genast testade. Det smakade... ingenting. Som vatten. Alltså inte som det vatten vi köpte 8 liter av som smakade motorolja. Gott. Vi hörde apor, men det var nog fåglar som asgarvade. På vägen tillbaka såg vi också en vild dingo (eller katt som Malte trodde det var på frimärket)! Bussen jublade.
På kvällen gick vi med de svenska tjejerna till den enda baren som fanns - Beach
Bar. Draget var obefintligt även om vi köpte jugs och kollade när indierna spelade biljard. Men man blir ju bara 25 en gång - eller??
Idag körde vi fast rejält när vi skulle till Champagne pools, men Steve vår guide var inte alls den som gav sig. Vi kom upp efter 5 försök i en sandsluttning. Dock så blåste det för mycket för att det skulle vara något att se. Vidare till någon stor klippa. Där blåste det väldigt mycket och jag röt till och med på Malte när jag tyckte att hon var väldigt nära stupet och framför skyltarna med folk som ramlar ner mot ett hemskt öde. Hon tyckte nog
att jag var en fjomp, men jag blev på riktigt rädd. Vi såg lite formationer av sandberg, som var ståtliga men väldigt sköra eftersom de består av packad sand.
Sista stoppet blev vid Eli Creek. Det var himla fint där må jag säga! Lite som ån i regnskogen igår. Och kallt i vattnet var det också. Burr. Lite som Sverige på sommaren. En varm vecka. Efter detta var det sand överallt! I minsta lilla vrå. Vi åkte tillbaka till resorten (kan fortfarande inte förstå att vi bodde på en resort) och badade lite i poolen innan vi blev hämtade tillbaka till Rainbow beach.
Imorgon bitti åker vi buss i 11 timmar till Byron Bay! Förhoppningsvis blir det mindre skumpigt än på motorvägar av sand.