I no speak Australian.

Man ångrar det man inte gör. Därför blir det 6 månader i Australien. Boom. Välkommen.

Sen ankomst första skoldagen.

Kategori: Studentliv

Eftersom bland det värsta jag vet är att inte veta vart man ska, hade jag god marginal imorse. Bussen skulle komma fram 20 minuter innan jag började så att jag skulle hinna kolla upp vart Macquarie Theater låg. Eftersom jag bor en bit ifrån ska jag ta en buss, gå en bit och sedan ta en till. Det gick bra i helgen innan trippen till Jervis Bay när vi möttes vid huvudbyggnaden, så var inte så orolig. MEN. Bussen blev försenad direkt, och det var väldigt mycket trafik. Så tiden gick. Och gick. Jag åkte 1h och 45 minuter innan jag skulle börja, och ändå blev jag tio minuter sen. PINSAMT att komma sent första dagen tyckte jag! Försökte att inte stressa upp mig för mycket på bussen eftersom det ändå var utanför min kontroll. Kunde smita in lite smidigt i aulan – det var fler som kom sent.

De varnade för två saker: 1. Australiensare dricker väldigt mycket alkohol, så om man inte är van vid det ska man vara försiktig (eller kanske även om man är över 25, tänkte jag) 2. Det finns risk för kulturchock och att man då kommer längta mycket hem. Bra att veta. Jag fick också veta att man bland annat kunde få hjälp med Anger Management hos Health Services – kanske är det nu jag ska ta chansen? Har ju fått höra ibland att det vore något för mig (mest av Malte). En föreläsare frågade och vart folk kom ifrån, och halva salen reste ju handen på USA och Kanada. När hon sa ”Anyone from Sweden?” reste jag handen, och hon konkluderade ”One!”. Intressant att jag får representera hela vårt land hos utbytesstudenterna. Det blev även en Vegemite-tävling där man skulle äta en macka full med vidrig Vegemite (ni vet det där som den fulla Australiensaren ville lägga i vårt hår på hostelet i Airlie beach för att det luktar så illa) så fort som möjligt. Jag blev inte utvald, och det är jag glad för. Bläk. Hon som vann gick ut ur salen efteråt, och förmodligen spydde hon också. Vi fick också träffa MacWarrior, som promotade alla träningsaktiviteter som finns på campus. En riktig läckerbit alltså.
 
 
Macwarrior och jag.

Vi fick en macka och ett äpple i en påse till lunch och läsk till det – inte riktigt sån lunch jag hade valt kanske. Men det gick ju ner det med. Träffade några från helgresan och började prata med lite nya personer. Det är så lätt när man inte känner någon att ta kontakt med andra. Och det var lite när jag gick ut och hämtade lunch som jag insåg att WOW. Campus är ENORMT. 38 000 studenter är något fler än de runt 2000 som går på Handels. De har en foodcourt som är större än den i Kista centrum och har massa butiker. Gick förstås och mös och köpte lite block och pennor (papprena i blocken är glansiga här, vilket inte är optimalt för en vänsterhänt med blyertspenna, men Christian sa att han vägrar slösa vikt i sin packning på att ta med svenska block i sin packning sen, så jag får vänja mig). De har ett sportcentrum som jag förstås besökte när dagen i skolan var klar, där man kan simma, gymma, gå på 150 pass per vecka i alla möjliga kategorier, spela badminton, squash, basket och förmodligen massa mer. Det var fantastiskt. Jag ska nog börja träna där, även om jag inte kommer vara vid skolan varje dag. Kan ju passa på att träna där när jag ändå har lektioner. Vi får se. Fick en rundvisning av en svensk som jobbade i receptionen, och det var verkligen grymt. Att varva det med några löprundor längs kusten i Bondi varje vecka låter för mig som ett bra sätt att motivera sig till träning!
 
Svårt att visa på en enda liten mobilkamerabild hur stort det är, men här är kartan på alla byggnader. STORT.

Efter lunchen fick vi mer praktisk information, och jag såg på min lista att en kurs jag ska läsa fattades. Man ska fixa massa grejer online, men eftersom jag inte har Internet hemma än är det lite klurigt. (Om ni undrar varför det blir så långt inlägg är det för att jag har fått min DATOR tillbaka, och vi bondar lite nu då vi inte setts på en månad. Myspys.) Resan hem tog TVÅ timmar, delvis för att det varit någon brand i Harbour Tunnel, men jag insåg att det är inte hållbart att åka buss så här långt i rusningstrafik. När jag lyckas ta med mitt pass och kan hämta ut mitt student ID card ska jag fixa ett MultiTravel-pass så jag får ta tågen också. Det kommer bli dyrt (som allt annat i det här landet), men kosta vad det kosta vill känner jag. Då behöver jag bara ta buss en liten sträcka och kan ta tåg resten. Tror det är bra för alla, men mest för mitt hjärta då jag inte har tålamod att sitta fast i trafik när man har så mycket annat roligt att pyssla med i den här staden.

En rolig och köttig första dag, och jag ser fram emot att börja studentlivet på denna gigantiska skola ordentligt på måndag!

Kommentarer

  • Peter säger:

    Hej Sara !
    Känner igen det där med att inte vilja komma försent, tycker det är extremt jobbigt och stressigt. Kan det vara genetiskt betingat tror du ? kanske bara för vänsterhänta släktingar ? Det där med att resa flera timmar om dagen har jag ju också erfarenhet av och det är ju helt åt h-vete, bara slöseri med tiden och tålamodet, hoppas tåget går bättre! Så från en vänsterhänt till en annan, lycka till med allt..... /Peter

    2013-02-21 | 09:43:47
  • Monika säger:

    Jag var vid Bondi idag! Trodde jag hade skickat dig ett sms med det hade jag visst inte, eller det hade inte gått fram. Jag tror definitivt att tåget är smidigare!

    2013-02-21 | 14:19:26

Kommentera inlägget här: