Tillbaka från vår härliga lilla roadtrip! Men med nattbuss från Melbourne och skola hela dagen på det är jag kalastrött... så det får nog bli så att den långa roadtripbloggen kommer snart istället för nu. Men jag bjuder på några skyltar från resan så länge!
Jag gjordere!
1. Orkade bära brädan ner till stranden
2. Tappade inte bikinin märkvärt
3. Svalde halva havet
4. Tumlade runt som i en torktumlare på botten och skrapade upp allt
5. Överlevde
6. Ställde mig upp!!!
I slutet av min och Maltes resa hann jag inte riktigt uppdatera som jag skulle, så tänkte bjuda på lite tillbakablickar så där när man minst anar det. Här kommer lite bilder från härliga Byron Bay, där vi besökte fyren Cape Byron och Australiens östligaste punkt. Vad tycker du om den här fyren mamma? (Min mamma älskar fyrar.) Själv tycker jag den är rätt ståtlig faktiskt.
Jag, Malte och våra nya roomies Ida och Marie passade på att fira Maltes sista kväll i Oz med hemlagad känguru. Gott, fast lite jobbigt att äta när man tänkte på att det var en känguru. Vid middagen slog sig några pojkar ner vid bordet. Man såg att de var lite yngre på deras höga hår.
De pratade om hur länge de hade varit här osv.
93;an: "Ja asså innan vi kom hit var det liksom först kom bränderna, sedan xylofonen..."
Den här xylofonen Ozwald alltså. Ställer till det på många sätt!
Jag tankte forst att jag skulle beratta om nar vi besokte fyren Cape Byron, att jag lyckades sta upp nar jag surfade och att vi inte ville lamna fantastiska Byron. Men det far vanta. For forst maste jag AVREAGERA MIG!
Vi satt pa en riktigt oskon nattbuss i 14 timmar fram Byron Bay till Sydney. Sydney med 340 soldagar om aret, enligt turistinfon. Det var molnigt och kallt. Lamnade vart bagage pa hostelet i nagra timmar da vi inte fick checka in an, och akte och shoppade lite i Bondi Junction. Det var iofs ratt trevligt. Men nar vi kom tillbaka.
- Det forsta jag ser nar vi kommer ner i kallaren och ska hamta vara vaskor ar en STOR ratta som hoppar upp i ett ror i taket
- Det andra jag ser, med hjartat fortfarande hart bultande, ar att nagon bitit sig in i var kylvaska sa att Maraboupappret star at alla hall ur sidan pa vaskan
- Fick slanga all mat (efter att killen i receptionen kollat att den inte var kvar i vaskan)
- Det fanns inget varmvatten pa rummet nar vi skulle duscha
- Det var tva man som bodde i vart Female Dorm (?)
- En kackerlacka sprang runt i koket innan en kille tog den i handerna och slangde ut den genom fonstret
- Fick byta rum eftersom vi hamnat i fel
- Tydligen var det nagon inspektor som kommit och inspekterat om det var loppor i vara sangar medan vi var borta, men det var det inte i detta rummet som tur var
- Jag dromde att det var djur i min sang typ hela natten sa sov skitdaligt
- Det regnar idag
KUL! Att det ar har jag ska vara i nastan fem manader till. Verkligen kul. Harligt forsta intryck. Finns det plats bredvid dig pa planet Malte?
Positivt: At pa ett fantastiskt thaistalle igar. Sa det kanske finns hopp om Sydney i alla fall.
Valkomna till min modeblogg! Kanns som man maste ha det for att vara med i svangarna.
Pa bilden ser ni:
1. Rosarandiga hippie-byxor fran Nimbin med lag gren
2. Hippie-inspirerad tischa fran H&M, som aven bidrog till komplimang av Tarot-spatant i Nimbin
3. Kaka fran Subways, vars farligaste substans ar socker
4. Ray-Ban solglasogon av hogsta kvalitet fran en gata i Ao Nang 2011
6. Peace-tecken for en bra atmosfar
.
Och sa har vi varit pa besok i Hippie-staden Nimbin, dar det ar olagligt att knapra marijuana men alla gor det. Ett helt samhalle som protesterar mot lagen typ och vill att alla plantor ska vara tillatna. Ja. Men har hort att det ska vara haftigt att se anda! Vi blev upphamtade i en regnbagsfargad buss, dar vi fick lara oss att om polisen akte forbi var vi tvungna att stanga sidodorren, eftersom det ar olagligt att kora med den oppen. Undra varfor? Bara en liten generell fraga sa dar. Alla fick dricka och vara hoga pa bussen, men chaufforen skulle inte gora nagot av det sa han, for da skulle han bli av med jobbet och bli tvungen att skaffa ett riktigt jobb. Man fick inte heller roka valfritt PA bussen, bara utanfor, och man skulle inte ga runt i bussen eftersom framdorren var oppen. Mycket viktiga regler som ni forstar! Vi skulle akt till ett vattenfall i regnskogen och badat, men pa grund av cyklonen Ozwald kunde vi inte gora det. Stannade pa en pub vid 11.30 dar man kunde borja supa om man ville. Jag kande mig pa riktigt partyhumor, sa kopte en kaffe och en (i efterhand helt vidrig) macka.
Vidare mot Nimbin. Fina landskap med mycket kullar och gront. Direkt nar vi gick av bussen kom det folk och fragade om vi ville kopa kakor eller gras. Da menade de inte vanliga kakor eller vanligt tomt-gras, utan sadana dar magiska kakor och magiskt gras. Men vi ville inte. Dels for att vi inte vill knarka, och dels for att jag och Malte innan resan gjorde ett inofficiellt straffsystem som innebar att vissa handlingar innebar att man far bara den andras vaska dagen efter. Knark ar med pa den listan, sa detta var annu en tung anledning att inte gora det.
Vi gick pa ett ascoolt hippie-museum som var valdigt markligt, men spannande. Det stod en massa visdomsord eller ungefar i alla fall, och var farger overallt. Vi undvek att ata pa Nimbin Bakery, da det inte kandes bra. Vet aldrig vilka sorters kakor det ligger i disken. Jag kopte ett par hippie-brallor som det eventuellt kan se ut som man bajsat pa sig i eftersom det ar sa lag gren, men fatta att ha dem pa sig hemma en sondagmorgon. SKONT. Jag fick aven en komplimang for min tisha av en tarot-tant. Tack sa mycket!
En titt in i museet.
Med en havlhog buss akte vi efter 1,5 timmar till ett stalle och grillade. Mysigt anda. Och kom sist men inte minst till en look out point over Byron Bay. Tjuvsigt!
View fran lookout pointen.
En valdigt konstig men rolig dag.
Nu har vi kommit till Byron Bay och bokat in lite aktiviteter. Woopidoo!
Imorgon ska vi aka pa en dagstur till Nimbin, och pa lordag och sondag eftermiddag ska jag pa en 2-dagars surfkurs samtidigt som Malte ska kajaka med delfiner och sola. Kanns kul! Ar lite radd for surfingen eftersom jag 1. ar dalig pa att simma och 2. inte kan vara under vattnet utan att halla for nasan, men va fasen, om man ska vara i det har landet ett halvar gor man val bast i att testa i borjan sa att man inte missat nagon som eventuellt ar svinkul. Vi far se vem som vinner - envisheten eller det daliga talamodet...
Kajaka med delfiner ska jag gora pa min introresa med skolan, sa blev ratt bra att vi kunde splitta oss eftersom Malte inte ville surfa.
Dags for lunch innan jag blir grinig! Kanske pa Abra Kebabra som ligger har nedanfor, vem vet.
Jag väckte Malte med visksång och paket inköpta på supermarketen och inslagna i tursitbroschyrer och kirurgtejp. Fint ska det vara när Malte fyller 25! (Som vi berättade för de tre svenska tjejer som skulle med på resan, med några år kvar till den åldern och utbrast "25!!!" när vi berättade om högtidsdagen) Efter pannkaksfrukost på hostelets regi åkte vi iväg i den stora bussen ut till Fraser Island. Motorvägen är stranden, där man kör på sanden. Och de brassar på rätt bra! Man fick inte bada i vattnet utanför stranden, då det finns fullt med hajar där.
Första stoppet blev vid Lake Wabby. Vi gick 2,5 km i sanddyner för att komma fram. Det var då vi kom fram till slutsatsen att om man skulle gå vilse i öknen, skulle man förmodligen göra bäst i att lägga sig ner och dö. Men som tur var gick vi inte vilse. Kom fram till ett helt enormt sandlandskap, och mitt i ingenting en liten grön sjö med stora kattfiskar i. (OBS Ingen hallucination)
Efter en lunchbuffé på vårt resort (fatta vad lyxigt att inte bo på hostel!) åkte vi till Lake Mckenzie. Den ska tydligen vara helt magisk om det är sol, turkos och paradisig, men det var tyvärr helt molnigt när vi var där. Det var varmare i vattnet än i luften, så vi ville helst inte gå upp. Man kunde dock ta sand och skrubba ansiktet så det blev helt lent som en babyrumpa. Det ska även gå att få vitare tänder om man skrubbar den finkorniga sanden mot tänderna, så varför inte testa? Alltid lite härligt när det knastrar mellan tänderna.
Efter det var det dags för regnskog. I Woonggolba Creek var vattnet så rent att man kunde dricka det, vilket vi genast testade. Det smakade... ingenting. Som vatten. Alltså inte som det vatten vi köpte 8 liter av som smakade motorolja. Gott. Vi hörde apor, men det var nog fåglar som asgarvade. På vägen tillbaka såg vi också en vild dingo (eller katt som Malte trodde det var på frimärket)! Bussen jublade.
På kvällen gick vi med de svenska tjejerna till den enda baren som fanns - Beach
Bar. Draget var obefintligt även om vi köpte jugs och kollade när indierna spelade biljard. Men man blir ju bara 25 en gång - eller??
Idag körde vi fast rejält när vi skulle till Champagne pools, men Steve vår guide var inte alls den som gav sig. Vi kom upp efter 5 försök i en sandsluttning. Dock så blåste det för mycket för att det skulle vara något att se. Vidare till någon stor klippa. Där blåste det väldigt mycket och jag röt till och med på Malte när jag tyckte att hon var väldigt nära stupet och framför skyltarna med folk som ramlar ner mot ett hemskt öde. Hon tyckte nog
att jag var en fjomp, men jag blev på riktigt rädd. Vi såg lite formationer av sandberg, som var ståtliga men väldigt sköra eftersom de består av packad sand.
Sista stoppet blev vid Eli Creek. Det var himla fint där må jag säga! Lite som ån i regnskogen igår. Och kallt i vattnet var det också. Burr. Lite som Sverige på sommaren. En varm vecka. Efter detta var det sand överallt! I minsta lilla vrå. Vi åkte tillbaka till resorten (kan fortfarande inte förstå att vi bodde på en resort) och badade lite i poolen innan vi blev hämtade tillbaka till Rainbow beach.
Imorgon bitti åker vi buss i 11 timmar till Byron Bay! Förhoppningsvis blir det mindre skumpigt än på motorvägar av sand.
Malte har snackat skit om det här Hervey Bay flera gånger under resan. Det var därifrån hon åkte till Fraser Island förra gången hon var i Australien, och ville INTE åka dit igen. Så därför kör vi den här gången ifrån Rainbow Beach. Ska vara skitfint med multicoloured sands och allt.
När vi kom dit insåg Malte att det var här hon varit och det var det här stället som var skit och dötrist. Haha. Fast hon varit bergis på att det var Hervey Bay. Jaja, nu är vi här! Det finns inget att göra. Stranden är ful, blåsig och skitig av Ozwald. Tur att det bara är i väntan på resan till världens största sandö Fraser Island!
Trots att vårt busspass gäller söderut från Cairns-Sydney gick det strålande bra att komma på bussen norrut då en pangsäljare i Airlie övertygat Greyhound om att det inte var mer än rätt med tanke på Oswalds strul (eller Ozwald som vi kallar honom). Jag fick till och med beröm för mitt pass av den gamle lille busschauffören. Ja. Om man har en grej för kriminella kan jag förstå att man gillar min passbild.
Var ligger känguruns huvud egentligen?
Där ligger huvudet. Men Ozwald då!
Vi hittade ett hostel, lämnade alla saker och traskade sedan över en stoor kulle ner till Main Beach. Det var fullt med surfare och badglada människor. Det här var första gången det var riktig strand och svalkande hav istället för fejkstrand och tokvarm lagun, vilket vi gillade! Jag lyxade till med lite thaimat till lunch; + för biff i röd curry som var stark så det rann lite ifrån näsan, - för att min brända läpp inte gillade detta faktum. Ändå värt. Vi tog en liten promenix och hittade en lugnare strand där folk badade med sina hundar. Riktigt härligt när solen också passade på att skina då det inte var ett endaste litet moln på himlen!
Efter en glass i skuggan tog vi oss an Noosas nationalpark. Vi hade hopp om att se vilda koalor i träden, då det ska krylla av dem där. Vi tog en liten sväng längs kusten, men det enda vi såg var fullt med surfare. Det såg kul ut! Men svårt. Vid Dolphin Point, där vi inte heller såg några delfiner utan bara surfare, började vi fundera på om alla de här djuren som ska finnas i det här landet bara är ett lur. Vi kom till en liten del av parken som kickade Trollskogen på Ölands ass rätt hårt. Det här var ingen vanlig skog, det var en ovanlig skog! Inte bara för att den har surfare på språng, utan också för att den hade coola träd.
Efter en lång och väldigt chillad dag på stranden och i nationalparken begav vi oss till slut hemåt till hostelet. Det var väldigt backigt, och redan innan vi kom hem kände jag att mina vader skulle vara ungefär 1,3 cm korta dagen efter. Men det var det värt.
I fredags kunde vi äntligen lämna Airlie Beach. Woopidoo! Vi tog en färja till Hamilton Island, en ö i fantastiska Whitsundays. När planet lyfte undrade vi dock varför vi akte därifrån. Turkost hav, vita sandstränder och skogsbeklädda berg som reser sig upp ur havet.
Titt som tätt hör man svenskar prata. Nästan lika ofta som tyskar. De som hörde den här konversationen på planet måste ha blivit imponerade av vår klipskhet.
Malte: Jag fattar inte det här med moln.
Jag: Det är vatten.
Malte: Men hur då? Som skumbad eller? Man kan ju åka igenom utan att bli blöt.
Jag (fundersam): Mmm...
Malte: Jag skulle vilja känna på ett.
Jag: Det går inte. Det är fristående kompisatomer.
JA! Vi lämnar det där tror jag. Flygningen gick bra och vi landade i Brisbane efter 90 minuter. Vi tog ett tåg in till Roma Street, där vi skulle ta bussen ifrån morgonen efter. Emma och Karro, våra lite granna reskompisar, hade tagit in på ett hostel som vi också ville in på. Det fanns ett rum för 36 dollar. 36 dollar! Vilket rån! Men vad ska man göra när man har ryggsäckar stora så det skulle räcka med matchställ till ett helt 11-mannalag och inte har ätit på ett tag. Jo, man tar det ändå. Det visade sig ingå tvål på toaletten och två sovande kineser som inte gav från sig ens ett litet knyst! (En hade somnat med en bok på näsan vid 18.30. Såg inte vad det var för bok då det var på kinesiska, men tror vi hade kunnat bli bundisar vid ett annat tillfälle.)
Tog en tur på stan, då Brisbane faktiskt är en sådan. En stad alltså. Väntade och väntade och väntade på Emma och Karro i en korsning, eftersom de sa att de skulle vara där om fem. Efter TRETTIO hela minuter utan gnäll (kanske bara någon enstaka suck) sa jag till Malte att nu går det inte, nu kan jag inte vänta mer. Tålamodet är helt tomt. Då hörde vi av oss och det visade sig att de gått, för de såg inte oss och trodde att vi hade gått. SUCK! Men no hard feelings. Vi shoppade lite som kompensation.
Lite egenlagad grönsakspasta i det icke-funktionella köket på hostelet innan vi gick till kojs för att ladda för att åka Greyhoundbuss norrut redan klockan 07.00. Lala salama (god natt på Swahili).
Vi har varit fast här i Airlie beach sedan i måndags, med hopp om att få åka härifrån ikväll. Det har precis grusats då det fortfarande är översvämningar söderut. Vi känner att vi gärna vill åka vidare då vi redan har
- Åkt till Whitsundays
- Tvättat (tumlat runt all skit, för det blev inte rent)
- Internetat
- Blivit väckt två nätter av jättepuckot som bodde i vårt rum och ville att man skulle shotta vodka med honom vid 03.15
- Åkt och handlat mat
- Badat i lagunen
- Laddat för att äta känguru och krokodil för att sedan märks att restaurangen precis stängt för sin årliga renovering
- Storhandlat mat på Coles
- Spelat biljard
- Druckit några jugs med Snake Bite
- Träffat en kille som tatuerat YOLO på fingrarna (You only live once, som alla Maltes småtjejer säger hela tiden)
- Börjat säga Snickeliding Struntsnack! för ofta
Så vi är lite klara här nu! Efter att ha badat i det icke-svalkande vattnet och ätit en bra NPD-lunch (Nudlar per dollar) slog vi våra kloka huvuden ihop och gjorde upp en ny plan.
Imorgon flyger vi för 800 äckliga kronor till Brisbane från Hamilton Island och ska sedan trotsa enkelriktat och åka UPP till Noosa och så småningom till Rainbow beach och Fraser Island. (De är väldigt vänliga där som tur är, vi har redan bokat om den tre gånger.) Så Malte kommer (förhoppningsvis!) fylla 25 med en massa sand innanför bikinin!
Puh. Det är jobbigt att vara sin egen reseledare så här på semestern. Men skam den som ger sig!!
Vi har precis kommit tillbaka från en HELT MAGISK seglingstur i Whitsundays. Malte har tidigare sagt att det kommer vara som att dyka in i ett vykort, och det visade sig vara förbannat sant. Vi var drygt 20 personer och en besättning på 4 st på en stor segelbåt som hette Boomerang. Kaptenen påminde om en pirat, och jag kan tänka mig att Hasse och Tage skulle stortrivts som piratfåglar där. Vi seglade många timmar och kikade på den fantastiska omgivningen. Snorklade några gånger och fick se massa koraller och fiskar - ungefär som i pappas akvarium fast lite större. Det häftigaste var dock att vi fick simma med en stor havssköldpadda! Helt fantastiskt. Maten var god och vi fick hjälpa till att hissa seglen (Farfar, du skulle gillat det här!).
Key take aways:
1. Vi gillar paradiset
2. Varför är det inte så här i Sverige?
3. Vi vill inte åka därifrån.
Jag tror jag gör bäst i att låta bilderna tala.
'
Jag och Malte med våra nya svenska kompisar Emma och Karro.
Fullmånen lyste upp mot kvällen.
Notera hur turkost vattnet är, på riktigt! (Och att det kanske inte var optimalt att gå från likblek till tre dagars seglingstur på havet i strålande sol... Men efter allt regn har vi en deal att man inte får klaga på solen, bara notera hur varmt det är och smörja in/klä på sig efter behov)
Och när vi kom tillbaka fick vi veta att vi är strandade i Airlie Beach, för cyklonen Oswald har ställt till det rejält söderut. Bussarna kommer förhoppningsvis gå på torsdag. Vi har lyckats boka om vår tur till sandön Fraser Island, så det ska nog bli bra ändå. När vi kom tillbaka var också alla bankomater, allt internet och all koppling till banker nere. Det finns tydligen en stolpe som sköter allt för hela Queensland, och den hade Oswald varit så oartig och ha ner. Så jag hade typ 30 dollar i cash, vilket är knappt 240 kr. Ojdå. Vi fick lämna passet på boendet så länge eftersom vi inte kunde betala. När vi gick till banken idag (där man kunde börja ta ut pengar) ville de ha vårt pass för att vi skulle kunna ta ut. Moment 22 eller vad! Kunde inte betala boendet så de tog vårt pass. Kunde inte hämta ut pengar för att betala boendet för att de behövde passet som fanns på hostelet. Men det löste sig till slut.
Så nu behöver vi inte svälta/alternativt klättra i palmer efter kokosnötter!
OBS: Mitt svenska nummer funkar inte alls nu, så bli inte orolig om jag inte svarar. Om du vill hörs vi på +61 43 575 58 44. Woopidoo!
Som jag råkade säga.
På Magnetic Island var det ruskigt oväder. Jag var orolig, medan min vän Malte var på skojhumör (cyklonhumor). Vi fick veta att cyklonen Oswald var i närheten. Vi visste inte riktigt vad en cyklon innebär, men insåg att det inte var bra. När vi googlat upp saken kändes det inte bättre. Det blåste som bara den och regnade på oss fast vi satt under ett stort tak. Jga hörde lite smällar under natten från grejer som blåste, och funderade starkt på vad som hände med den där solsemesterna vi skulle på.
På morgonen var vågorna ENORMA vid stranden, men det regnade inte så mycket (läs: som det tyngsta regnet i Sverige). Vi åkte så att vi skulle hinna med den första Greyhound-bussen 11.30, då alla var inställda norrut och vi ville öka chanserna att komma med en buss söderut. Den första blev inställd pga översvämningar på vägen. De trodde dock att nästa skulle kunna gå, då tidvattnet skulle sjunka undan lite. Vi väntade till 14.15, och fick gå på nästa buss. Helt sjukt vad mycket vi får vänta hela tiden. Kanske kommer jag komma hem med ett bra tålamod? Det ösregnade ungefär hela tiden. Chauffören sa när vi gick på att "We´re not supposed to make it" och att det var 50/50 om vi skulle komma fram eller inte. När vi hade åkt undefär 3 timmar kommer vi till översvämmade vägar. Men busschaffisen, som stämde in i Maltes cyklon-humor vilket inte uppskattades av mig, trotsade dem och körde lugnt och försiktigt över de översvämmade vägarna. 3 stycken översvämningar innan vi stannade vid en mack och höll på att blåsa bort. Bussen gick sönder när vi försökte åka vidare, men några mekaniker fixade det efter ett tag. Och vi kom fram till Airlie Beach! Nu är alla bussar avstängda både norrut och söderut.
Så vi kom på att vi har haft ett jävla flyt egentligen!
Buss från Cairns - sedan blev alla bussar inställda efter det
Buss från Townsville - sedan blev alla bussar inställda
Nu - tre timmar innan vi ska ut på kryssning så kommer solen fram!
Det här kan nog bli bra trots allt! Sök på Whitsundays så får ni se vart vi ska om en liten stund!
Hur mycket vatten kan det finnas i en himmel egentligen?
FÖR mycket. Det regnar konstant. Regn, regn, regn. Hela. Tiden. Vi åkte buss i regn igår från Cairns till Townsville. Busschauffören hade en dålig dag och kastade diverse saler omkring sig när han blev arg vid några stopp. Kändes rätt bra att åka med en mentalt stabil chaufför. Vi fick också stanna på vägen vid en polisstation, då en mobil livit stulen på bussen. Två blev gripna, bland annat en kedjerökande gravid kvinna, men då de inte hittade någon telefon blev de släppta och allihopa kunde fortsätta på bussen. Lite dålig stämning bara.
Efter 6,5 timmar kom vi fram till Townsville, och eftersom bussen var sen fick vi vänta 1,5 timmar på färjan till Magnetic Island. Mycket bra träning för mitt icke-existerande tålamod kan tyckas. Vi pratade med en trevlig gammal man som bodde på ön, och han gav oss också varsitt exemplar av sin bok han skrev efter att ha varit 15 dagar i Afrika (han hade försökt sälja dem tidigare under kvällen utan att lyckas, så gav två till oss). Efter em skumpig båtfärd var vi framme på Magnetic Island.
Vi bor i Bungalow Bay i en liten bungalow med fyra andra backpackers. Mysigt litet hus! Tänk vad härligt det hade varit här om det hade varit sol! Ett riktigt paradis. Nu är det blött överallt. Det regnade mycket igår, men har bara eskalerat under dagen. Trots det har vi gett oss ut på en strandpromenad i våra klibbiga ponchos, och varit på en Wildlife Tour där vi fick hålla både krokodiler och koalor.
Imorgon är det tänkt att vi ska åka med buss till Airlie Beach och sedan ut på seglingsäventyr. men vi är lite oroliga att bussarna inte kommer kunna åka. Idag har inga bussar gått norrut pga översvämningar på vägen, och det finns risk att inga bussar kommer gå söderut imorgon heller (vi ska söderut...). Men vi håller alla 19 fingrar på att det ska gå!!
Som sagt, hur mycket vatten finns det i en himmel? Borde vara slut snart.
Soluppgång över typ Europa.
Resebamse var piggast av oss tre.
Framme i Sydney efter 30 timmars resa! Jag lagom pigg.
Malte aka Marlin var trött redan i Amsterdam.
Regnet öser ner i Cairns! Vi börjar fundera på om det är någon form av förbannelse som följer oss. I somras när vi åkte till Sveriges solsäkraste plats Öland, "Solen och vindarnas ö", regnade det en vecka i sträck. Och sedan vi kom hit har det regnat. Inte hela dagarna, har fått några timmar vid lagunen också med moln och lite sol, men mest blött. Fast vi har gott mod ändå!
För nu har vi bokat vår resa ända fram till den 31 januari, vilket känns riktigt spännande! I eftermiddag åker vi till Magnetic Island där vi ska hänga lite med koalor och kanske snorkla. Efter det bär det av mot Airlie beach där vi ska åka ut i tre dagar till Whitsunday Islands på en stoor segelbåt och hoppa rakt in i paradiset. Eftersom vi inte riktigt kommer fått tillräckligt med sand innanför bikinin ska vi därefter åka till Fraser Island som är en stor ö som består av sand. Bara sand. Vi ska åka jeepbuss genom sanden i två dagar och se en massa häftiga sjöar och platser. För att sedan komma till Rainbow beach där sanden ska se ut som en regnbåge med olika färger.
Låter nästan lite för bra för att vara sant. Ska nog dansa soldansen lite för säkerhets skull.
Vi åkte så vi var i rätt god tid för flyget imorse. Eftersom vi skulle flyga inom Australien till Cairns åkte vi till den nationella terminalen. Det stod heller inget på biljetten, så det kunde ju bara vara en terminal.
Hm. Vårt flyg står inte med på tavlan.. Vi blev lite oroliga och tänkte att vi kanske borde kollat mailen ändå igår. Frågade någon på flygbolaget och hon sa att vi skulle till den internationella terminalen. Jaha! Att vi inte fattat det! Att det nationella flyget skulle gå från dem internationella terminalen. Dumma oss. Vi fick betala för en transferbuss som aldrig ville åka. Då var det ca 20 min tills incheckningen skulle stänga. Jag var sjuuukt stressad, Malte inte lika. Vi sprang in med 10 min kvar och kunde inte se vår flight på tavlan med alla avgångar. Frågade oss fram till vart man skulle checka in, och stod i kön i år kändes det som. Flyget var försenat, och vi skulle hinna med. Puh! Vilken jävla pärs.
Note to self: Kolla om flyget hem mot Sverige verkligen går från den internationella flygplatsen, och inte det nationella.
Vi kom fram till 28 grader i Cairns, och tog taxi in till stan. Försökte med den gamla klassikern We want fast price, men det var strikt taxameter. Hittade ett billigt hostel, och en stor pool som kallas lagunen. Malte var väldigt förvirrad då hon läst att det fanns en pool för att det inte fanns hav, men havet var onekligen precis bredvid. Hon läste senare att det var att det inte fanns någon strand - inte hav. Men vi säger inte nej till en stor public pool! Det är tropiskt, varmt och palmer här - vi gillar det. Imorgon ska vi försöka styra upp den kommande resan ner mot Sydney igen med lite seglingstur till fina Whitsundays, kanske en surfkurs i Byron bay och allt annat som faller oss i smaken. Ska bli kul att komma igång med backpackingen på allvar!!
Tydligen är internet sämst i Australien! Så ni får vänta lite med bilderna.
Vi (och väskorna!) kom fram till Sydney vid 21 lokal tid. Vi åkte till vårt förbokade och betalda hostel, för att få veta att vår bokning inte fanns. Precis vad man vill höra efter 35 timmars transport. Då han i receptionen inte var vassaste kniven i lådan fick vi vänta i en timme på att de försökte lösa det. Det slutade med att vi fick ett schysst dubbelrum - nästan värt mödan istället för 8 pers i sovsal!
Nästa dag mötte vi upp Ashleigh, en kompis kompis som bor i Sydney. Jag fick lämna lite grejer hos henne jag ska ha när skolan börjar, och hoppas att Marabou Mjölkchoklad funkar som tröst. Vi åkte till Bondi Beach och trots att det var molnigt var det rätt mycket folk. Vi gick en helt magisk promenad till två andra stränder och jag misstänker att det där kommer bli en vanlig joggrunda för mig. Sedan åkte vi och fixade ett australiensiskt telefonnummer till mig. Telefonnumret är +61 43 575 58 44 om någon vill nå mig! Ashleigh var en superbra guide och det ska bli kul att träffa henne igen när vi kommer tillbaka!
Sedan började tröttheten slå rot. Vi åkte och kikade både på Den stora bron samt Operahuset innan vi behövde mat för att inte bli grumpna. Tyvärr hade alla restauranger siesta typ, så det fick bli Australiens version av Burger King: Hungry Jacks. Vi gick och kollade på en gigantisk gummianka i Darling Harbour och funderade på varför den var där egentligen. Sedan gick vi tillbaka till hostelet, där de efter strul igen fixat en sovsal till oss. Vi sov en halvtimme och om inte Malte hade tryckt på att vi skulle gå ner och laga middag hade jag aldrig vaknat. Vi gjorde tröttaste rätten med pasta och "intetsmakande pastahotellet" som jag skrev i resdagboken för jag var så trött någon timme efter middagen, men jag menade intetsmakande tomatsås. Helt oklar mening.
Sedan somnade vi som två stockar vid 22, vilket var bra eftersom vi skulle upp 06.00 nästa morgon för att flyga till Cairns!
