I no speak Australian.

Man ångrar det man inte gör. Därför blir det 6 månader i Australien. Boom. Välkommen.

Hälften taggad, hälften förtvivlad.

Kategori: Utforskning av Oz

Okristligt tidigt i torsdags morse ringde klockan och det var dags att gå upp för att åka till flygplatsen. Det borde varit världens bästa dag. Jag skulle inte åka själv till andra sidan jorden, utan med mig hade jag min partner in crime Malte. Vi ska ju backpacka längs östkusten i en månad innan hon åker hem och jag ska stanna och plugga min sista termin i Sydney. Kan faktiskt inte bli bättre! Vi har taggat tusen i flera månader.
 
Samtidigt var jag helt förtvivlad över att jag ska vara borta så länge. Jag vet att det bara är 6 månader och allt sånt där, men det spelar ingen roll. Är väldigt ledsen över att behöva åka ifrån världens underbaraste kille precis just nu. Så väldigt blandade känslor som start. Hälften taggad, hälften förtvivlad. Men det kommer bli bra.
 
Ironi: Mamma sa att hon kunde skjutsa oss till flygplatsen, och då sa jag "Bara om du inte börjar grina!". Och vem var det som satte på sprinklern redan kvällen innan när jag sa hejdå till lillebrorsorna? Jo, det var jag. Malte hade sagt att jag bara fick gråta till Amsterdam, första mellanlandningen, men eftersom vi inte fick sitta bredvid varandra på första flyget och jag inte ville skrämma upp tanten bredvid allt för mycket försökte jag bete mig så gott jag kunde. Några spridda skurar helt enkelt. En säkerhetsvakt i Amsterdam skojade med mig att man bara fick ha med två Marabou chokladkakor istället för tre, varpå jag utbrister: "Are you kidding!?", han svarade "Yes" och jag i chock svarar "...good!". Jag blev nästan arg. Malte skrattade förstås länge åt detta. Resebamse höll även på att bli kidnappad av att barn som trodde det var hans Bamse! Det var väldigt dramatiskt, men Resebamse har nu återhämtat sig efter incidenten.
 
På flyget till Kina fick vi inte heller sitta bredvid varandra, men tvärs över gången. Jag hade en pratglad finsk halvdöv gammal man bredvid mig som gärna ville prata, men knappt kunde höra vad jag sa. Vi hade lite filmer och tv-serier i stolen framför, så kunde underhålla oss okej. På sista flyget till Sydney från Guangzhou skulle vi äntligen få sitta bredvid varandra. Wohoo! Då kan vi ju spela ormspelet! Och planera resan! Och kanske spela Yatzy!
 
Vi sov i tio timmar konstant. Sedan var vi framme (efter en dödsångestinbjudande landning). Framme i Sydney.