I no speak Australian.

Tydligen är internet sämst i Australien! Så ni får vänta lite med bilderna.

Vi (och väskorna!) kom fram till Sydney vid 21 lokal tid. Vi åkte till vårt förbokade och betalda hostel, för att få veta att vår bokning inte fanns. Precis vad man vill höra efter 35 timmars transport. Då han i receptionen inte var vassaste kniven i lådan fick vi vänta i en timme på att de försökte lösa det. Det slutade med att vi fick ett schysst dubbelrum - nästan värt mödan istället för 8 pers i sovsal!

Nästa dag mötte vi upp Ashleigh, en kompis kompis som bor i Sydney. Jag fick lämna lite grejer hos henne jag ska ha när skolan börjar, och hoppas att Marabou Mjölkchoklad funkar som tröst. Vi åkte till Bondi Beach och trots att det var molnigt var det rätt mycket folk. Vi gick en helt magisk promenad till två andra stränder och jag misstänker att det där kommer bli en vanlig joggrunda för mig. Sedan åkte vi och fixade ett australiensiskt telefonnummer till mig. Telefonnumret är +61 43 575 58 44 om någon vill nå mig! Ashleigh var en superbra guide och det ska bli kul att träffa henne igen när vi kommer tillbaka!

Sedan började tröttheten slå rot. Vi åkte och kikade både på Den stora bron samt Operahuset innan vi behövde mat för att inte bli grumpna. Tyvärr hade alla restauranger siesta typ, så det fick bli Australiens version av Burger King: Hungry Jacks. Vi gick och kollade på en gigantisk gummianka i Darling Harbour och funderade på varför den var där egentligen. Sedan gick vi tillbaka till hostelet, där de efter strul igen fixat en sovsal till oss. Vi sov en halvtimme och om inte Malte hade tryckt på att vi skulle gå ner och laga middag hade jag aldrig vaknat. Vi gjorde tröttaste rätten med pasta och "intetsmakande pastahotellet" som jag skrev i resdagboken för jag var så trött någon timme efter middagen, men jag menade intetsmakande tomatsås. Helt oklar mening.

Sedan somnade vi som två stockar vid 22, vilket var bra eftersom vi skulle upp 06.00 nästa morgon för att flyga till Cairns!