Hypokondriker?
Kategori: Studentliv
När jag är hemma i Svedala brukar jag 1) Väldigt ofta vara förkyld, inte med feber och sånt som gör att man måste vara hemma, utan mer bara att man mår allmänt skit och drar på det i en evighet 2) Strunta i detta och köra på ändå. Jag brukar ju ofta ha ganska mycket olika saker för mig och inte känna att jag har tid eller lust att vara sjuk (och därmed hoppas att det försvinner genom att ignorera det), plus att det är SÅ TRÅKIGT och jag blir SÅ RASTLÖS EFTER EN TIMME och SÅ GNÄLLIG och JOBBIG för den som råkar vara i närheten. Får alltid höra att jag borde vila upp mig mer, så går det över snabbare.
Här har jag varit väldigt förskonad från förkylningar (tror jag fått en på fem månader..!), men har några gånger mått riktigt skumt och dåligt utan att det har brytit ut i något hemskt. När man känner att något ont finns på insidan, utan att riktigt komma fram. Nu har en sådan liten sväng kommit igen. Jag trodde först att jag skulle få feber för att jag hade ont i hela kroppen, vilket brukar vara en signal för mig, men inget hände. Kunde knappt sova på hela natten kändes det som, utan låg mest och vred mig. Känner mig bakis utan att ha druckit en droppe och helt bäng överallt. Mår lite smått illa också, och vet inte om jag vill eller inte vill äta.
Eftersom jag inte är lika sysselsatt här som hemma och faktiskt kan ta det lite mer lugnt tänkte jag att jag skulle testa att vila när jag känner mig sjuk. Kanske kan vara något ändå. Men vad händer? Amanda kommer och säger att jag inte ska ligga där utan gå ut och få lite luft och hitta på något istället! Jag säger att jag inte orkar och att jag mår dåligt. Då klämmer hon fram att hon har funderat på om jag är hypokondriker. Alltså... va! Först får man skit för att man inte vilar tillräckligt, sedan när jag ska testa det så är det fel på det.
Jag ger upp.