I no speak Australian.

Hur galet är inte det? Jag har egentligen aldrig trott att det fanns ett slut. Det har nästan känts som man skulle vara  fast innanför de där stora ekportarna på Sveavägen för all framtid.

 

Jag höll nästan på att börja gråta när jag gick ut från tentan i lördags. Det regnade, så ingen hade märkt något. Och om de gjort det hade de nog trott att jag failat tentan, inte att jag grät av glädje, lättnad och en liten gnutta rädsla. Jag kan ju det här. Tentor. Plugga. Men nu ska jag helt plötsligt ut i den riktiga världen och rekommendera företag på riktigt vad de ska göra med sina varumärken. Gulp. Hur spännande, häftigt och skrämmande låter inte det? Men det är väl tur att jag älskar det. Utmaningar. Är verkligen fruktansvärt laddad att gå in i denna nya fas i livet! Jag har ju funderat på i fem år vad som kommer hända när jag är klar, och nu kommer jag få svaret. (Jag har fått jobb förresten! Så i augusti kommer jag att börja arbeta som analytiker och konsult på en "insiktsdriven varumärkesbyrå"...)

 

Efter sista tentan någonsin (?) gick jag hem till Claudia och vi öppnade champagnen direkt. Vi hade massor att fira. Jag var klar med mastern, hon hade haft sin sista tenta någonsin, vi har haft en fantastisk termin tillsammans, vi måste inte plugga imorgon... Sarah kom dit efter en stund och vi målade alla på samma nagellack för att få en bra team spirit. Regnet öste ner, men vi var ändå gladare än på länge när vi åkte in till stan och laddade upp med en pizza. Kvällen spenderades sedan på klubben The Argyle i The Rocks med mycket dans innan jag somnade på bussen hem (fast vaknade som tur var i rättan tid och hamnade inte i norra Bondi).

 

Jag kommer förmodligen få en identitetskris när jag inser att jag inte är student längre, men eftersom det inte riktigt hunnit sjunka in än mår jag fortfarande tipp-topp!