Hejsan!
Glad påsk! Det här blir bara en snabbuppdatering utan några spännande detaljer. Just nu befinner vi oss på ett motel i Geelong. Jag och Amanda har ett eget rum med kyl, handdukar, TV, mjuka sängar, vattenkokare, te.... Mycket lyxigt! Det var det enda som fanns när vi ville bo i de här krokarna, men just nu känns det rätt bra faktiskt.
Tidigt imorgon bär det av mot Great ocean road! Ska bli mysigt värre.
God natt och glöm inte sommartiden!
Vad hände just?
Amin, min gruppmedlem, gav mig precis en fin kartong med Lindt chokladharar och ägg - en påskpresent. Han var dock väldigt tydlig med att han skulle ge den till Danielle, vår tredje gruppmedlem, men så glömde han. Och nu har hon åkt hem! Så då kan jag ju få den istället.
Jaha. Tack så mycket. Känner mig verkligen uppskattad. (Läs: skitsamma, jag har fått choklad!)
Vill bara bli av med den har skoldagen sa vi kan bege oss mot kallare trakter!
ANTLIGEN ar det dags for var road trip soderut till Canberra, Melbourne, Torquay, Great ocean road och Phillip Island. Som vi har langtat! Och vantat! Och pluggat! Alldeles for mycket har vi pluggat! Kanns helt fantastiskt att lamna in tva essays i fortid och sedan bara dra. Nu har jag ett gruppmote och en lektion kvar, sedan drar vi sa fort jag slutat. Vill helst komma fram till Canberra innan det blir morkt och kangurus, wombats och cassowarries (?) far for sig att korsa vagen.
Systemkameran ar med, Resebamse ar med, Gaddan ar med och Melbourne-tipsen fran Asiaten och Tony ar med, nu kor vi!! Vi ar tillbaka om en vecka. Glad Pask osv! At mycket losgodis, ni som kan.
WOOP WOOP!
(Parantes): De har biblioteksvakter har som gar runt och klagar pa en nar man gor nagot utanfor reglerna. Jag har till exempel blivit tillsagd for att jag satt pa golvet vid ett elluttag nar jag behovde strom till min dator for att det var den enda platsen dar det fanns ett eluttag ("This is a walking area, you have to move") och att min grupp pratade for hogt nar vi satt i den lilla delen av bibilioteket dar man far diskutera ("Can you keep it down, I can hear you from over there"). Nu sag jag precis att de sa till en fridfull liten grupp kineser for att... jag vet inte? De har ett trakigt jobb och vill egentligen skaffa ett nytt men ar for lama for att forsoka? Sluta var sa sura hela tiden! Jag orkar inte med sura personer! Gor det du tycker ar roligt istallet, men lever bara en gang. Formodligen. (Inte vart att chansa och spara det roliga till nasta ivf.) Hejda. Nu ska jag aka och ha roligt med mina kompisar.
Jag gjordere!
1. Orkade bära brädan ner till stranden
2. Tappade inte bikinin märkvärt
3. Svalde halva havet
4. Tumlade runt som i en torktumlare på botten och skrapade upp allt
5. Överlevde
6. Ställde mig upp!!!
Imorse mötte jag och Amanda upp Sarah och Claudia för en frukost på Bondi Massive. Mycket mysigt litet ställe! Vid närmare eftertanke tror jag inte att jag nämnt det här förut, men på onsdag ska vi fyra åka på roadtrip till Melbourne och around! Ska bli skitkul! Jag går ju på samma skola som Claudia och Sarah, men eftersom de aldrig träffat Amanda var jag tvungen att arrangera ett möte så att de kunde godkänna henne alternativt rösta ut henne innan avfärd.
Men det är klart hon blev godkänd!
Fruktsallad, youghurt, müsli och bär! GOTT!
Här ser ni näbben min näsa förvandlas till när jag är riktigt, riktigt glad att få frukost.
Istället för att säga att det blev dåligt ljus på den här bilden valde jag att förklara det som
"It looks like God is coming to collect you." Öh. Jaha.
Nu har de valt ut kommande säsongens bönder, wihoo! Ser fram emot året när jag och Lisa faktiskt tagit tag i vår (motstridiga vän) Claes ansökan så han får vara med i programmet. Vi började ju intervjua honom utanför Handels någon gång där 2010 med frågorna vi hittat på TV4s hemsida ("Claes. Vad söker du?") fast det blev lite svårt för att 1. Vi började skratta så mycket att vi inte kunde ställa frågorna och knappt kunde andas och 2. Claes förstod vad vi hade i görningen och vägrade därför svara på våra knappt uttalade frågor. Så det ligger på vår att göra-lista! Men tills dess nöjer jag med med främmande bönder. Något att se fram emot i höst! (Om inte hösten också blir inställd...)
ut
I slutet av min och Maltes resa hann jag inte riktigt uppdatera som jag skulle, så tänkte bjuda på lite tillbakablickar så där när man minst anar det. Här kommer lite bilder från härliga Byron Bay, där vi besökte fyren Cape Byron och Australiens östligaste punkt. Vad tycker du om den här fyren mamma? (Min mamma älskar fyrar.) Själv tycker jag den är rätt ståtlig faktiskt.
Det var dags för en myskväll i vår lilla lägenhet. Först tänkte vi köra vår egen version av My Kitchen Rules (blanda Halv åtta hos mig med Masterchef så har ni konceptet) med trerätters. Jag och Lotta röstade på tacos - mest eftersom det är sjukt gott och sjukt svennigt, inte för att det är så sjukt bra grej för trerätters. Amanda och Tone sa NEJ. Inte tacos.
Men hur slutade det? Enrätters. Tacos. Yum.
Mina favvosar: Gäddan, Tony och Asiaten!
Jag som tyckte det var lite creepy att få en ny identitet på Handels, där jag var 21499, inser nu att jag inte riktigt uppskattade det tillräckligt. Här är jag nämligen 43185045 - ännu lite mindre speciell.
Tur att siffror är så roligt. 4+3+1=8, och sedan är det bara 5045 kvar att komma ihåg. En baggis!
Kommer ni ihåg när man gick i lågstadiet och klasserna fick turas om att vara trafikpoliser vid övergångsställena på väg till skolan? Stå där i den oranga västen och skicka ut armarna när det kom bilar. Det har vi här också! (Jag tror inte det gick så bra med mitt smygtagande av foto dock...)
Den här har dock lite större befogenheter. Han får nämligen stoppa både bilar och fotgängare, och styra trafiken helt enkelt. Kan kanske behövas när 38 000 studenter kommer i en ström över ett övergångsställe. Och så har han en tjusig hatt också! Lite finare, lite bättre.
Zumba verkar kul! Det testar vi! sa jag till Claudia.
Vi kom dit. Jag var riktigt laddad. Vi var få i salen. Men då förstod jag inte riktigt varför. Det började med att alla skulle skrika "I'M AWESOME!" innan vi började. Kändes inte alls naturligt utan extremt krystat. Sedan började vi. Jag vet knappt hur jag ska beskriva det. Men det faktum att vi dansade i otakt till Gangnam style gestaltar det ganska bra. Hon skrek till lite ibland också, men gemensam faktor för alla låtar var att hon inte höll takten alls. Vissa steg hon gjorde kunde inte ens passa in i en takt. Det är väl inte zumba! Och för någon som dansat i 15 år är det väldigt svårt att försöka att inte hålla takten. Helt omöjligt.
Det var inte kul, det var inte jobbigt, instruktören var sämst och hon gjorde sig själv till fullständigt åtlöje. Klassen var 45 minuter lång, men efter 25 minuter kände jag att jag inte kunde vara kvar. Det gav mig ingenting, slösade min tid och var helt värdelöst på alla sätt. Så när låten tog slut tog jag mina grejer och gick därifrån, mitt i passet.
Jag brukar inte tycka gymmet är så himla spännande, men i jämförelse var det en dröm.
Jag played it safe och gick till Toni and Guy. (Trots att han som traumatiserade mig med luggen på drop-in-stället för fem år sedan hette Tony.) Eller först försökte jag ringa och boka tid. Då blev det såhär:
Jag: Hello, I would like to cut my bangs.
Hon: What? Do you wanna do highlights?
Jag: No! Just cut my bangs.
Hon: Do you want to colour your hair?
Jag: No! I wanna cut the hair in my forehead you know, so I can see again. Isn't it called bangs in English?
Hon: No, I don't think so...
Jag: What is it called?
Hon: I don't know...
Jag (desperat): But you know the hair in the forehead that is a bit shorter than the other hair... It's too long now! I can't see!
Hon: Do you mean like a fringe trim?
Jag: YES! Yes please. A fringe trim.
Hon sa att jag inte behövde boka tid. Så det var verkligen värt besväret. Men klippt blev jag, och inte var det så värst dyrt heller! Jag hamnade hos Stewart, och luggen blev bra. Lite kort egentligen, en så kallad studentklippning där man inte behöver gå tillbaka på ett bra tag. Men den växer ju som ogräs, så innan jag har glömt bort ordet fringe står jag säkert där igen.
I lördags var det dags. Först träffade jag min schweiziska vän Claudia för att äta en bit mat. Det råkade dessvärre bli på ett Kinaställe där jag fick slemmigt kött på en bädd av gräs. Så kan det gå ibland. Efter middagen gick vi för att möta upp vår danska vän Sarah.
Sarah hade sålt in att det skulle vara fyrverkerier i Darling Harbour på kvällen, varför vi gick till en bar i närheten. Vi hittade ett jättemysigt ställe med fåtöljer, mysbelysning och livemusik. Och drinkar - vi tog förstås olika så vi kunde smaka på så många som möjligt.
Runda två. Efter att ha gjort min drink frågade bartendern om jag inte ville byta. Jaha? Är den så äcklig? Varför gjorde han den från början då? Jag såg i och för sig att han inte riktigt tog de ingredienserna som stod i menyn, men den skulle ju innehålla melon... Smakade på den, och inte för att den var så god, men kändes konstigt att bara byta sådär (fast det var hans förslag). Så sa att jag ville ha rabatt istället, och fick det.
Klockan 21 var det dags för fyrverkerier i hamnen. Fint, men känns lite onödigt ändå när de inte ens firade något - det är tydligen så varje lördag. Allt för turisterna. Och lite mysigt var det allt.
Efter det ringde Amanda, min rumskamrat, och frågade om vi ville hänga med till The Rocks till The Argyle Bar dit hon, Tone och Charlotte skulle (hela 3/87 Curlewis street!). Vi drog dit och jag gillade stället! Inredningen var som ett fancy after ski ställe med träbjälkar och grejer (solklar förklaring känner jag nu).
Vid tvåsnåret när det började bli dags att gå hem blev vi förstås hungriga. Det fanns en smart businessman som sålde korv inne på klubben - dyra och stora. Vi delade tre personer på en. Riktigt gott, om än lite konstigt och slemmigt med ketchup, senap, barbequesås och stekt lök... Men vem är kräsen gällande fyllekäk. Inte jag.
Sedan sov jag väldigt gott kan jag säga!
Jag vet inte vad jag ska säga mer än att jag är ÖVERLYCKLIG och DET VAR FAN PÅ TIDEN!
(Sa jag inte att det var krångligt när man måste dra en kabel hela vägen från Asien?)
Det undrar jag. Alla yngre förmågor i det här landet går nämligen runt i skoluniformer i varierande former och färger. Vissa har timm och med tillhörande hatt. Och här går jag som en riktig luffare i linne och trasiga jeansshorts! Borde de inte ha lite bättre pli på sådana här utbytesstudenter som jag?
Kom på att jag kan delge min adress för den som är intresserad! Vykort, lakrits, påskägg, spontanbesök eller övrigt hänvisas till:
(Mitt namn)
3/87 Curlewis Street
Bondi Beach NSW 2026
Australia
Ses där!
Det är ju rätt tjusigt ändå, att åka över Harbour bridge med tåget på väg hem till stranden. Fridfullt på något sätt.
Det går att plugga på stranden. Inte lika effektivt som inomhus, men kom igen, när det har regnat för länge så flödar kreativiteten.
Taktik: Lägger mig på mage, läser 5 sidor; sedan har armarna somnat från armbågen och neråt. Vänder mig om en liten stund för att bli redo för läsposition igen. Också effektivt för att undvika solbränna. När all känsel återvänt i armarna lägger jag mig på mage igen och återupprepar samma procedur igen.
Resultat: Åtskilliga kapitel lästa by the end of the day!
Det är precis det här som är risken med sponsring. Att den man sponsrar inte riktigt beter sig enligt varumärkets värderingar, utan visar sig vara ett monster som kan komma att förstöra varumärkets rykte och anseende. Det finns många uppsidor med sponsring, men det här är definitivt en nersida om det väl händer.
Sedan känns det på något sätt extremt olyckligt att Oscar Pistorius är anklagad för att ha skjutit sin flickvän i deras hem samtidigt som sloganen för kampanjen är "I am the bullet in the chamber". Nu är det inte bara sportstjärnan som (i allmänhetens ögon, vet inte om han dömts) har begått ett fruktansvärt brott med en kula, utan samma kula promotas även i reklamen.
Inte bra Nike, inte bra. Det gör ont i mitt varumärkeshjärta.
... paddlade jag fram i bassängen.
Not.
Men jag var där! I 50-metersbassängen! Utomhus! Och simmade! Lite stort är det allt. Har inte gjort det med flit sedan någonsin, och inte under tvång sedan gymnasiet. Jag är riktigt dålig på att simma. Så jag satte ett mål för att jag inte skulle skita i det vid första kallsupen: att simma en kilometer. 20 längder. Det får ta den tid det tar (men helst inte för lång, för det är sjukt jobbigt!).
Det tog ungefär 45 minuter. Jag är stolt! Och glad. Och det är fortfarande tråkigt.
Känns lite läskigt med tanke på att min trofasta Björn Axén inte finns i det här landet - jag är fortfarande traumatiserad från 2009 när Tony på drop-in klippningen i Täby Centrum gjorde min lugg sned, kort och förjävlig. Utan att verka fåfäng kan jag säga att det på riktigt gjorde ont att se mig själv i spegeln efter den upplevelsen. Men antar att det kanske inte är så begåvat att ge sig på det själv (funderar dock på det).
Oj, oj, oj, så många beslut när man är i ett annat land. What to do?
Tydligen betyder detta fettisdag på franska, men i Sydney innebär det gayfestival. Det var en stor parad igår kväll inne i staden som är motsvarigheten till Pride-festivalen. Det ville vi förstås beskåda! Jag och Monika åt först en riktigt god thaimiddag; kyckling i sötsur sås med grönsaker. Har börjat varva det med all curry jag brukar äta när det vankas thai. Riktigt gott.
Sedan tog vi en promenad in till stan för att se paraden. Det här var allt vi såg.
Smart affärsidé att sälja dessa plastpallar för 10 AUD! Men vi såg ungefär ingenting från marknivå. Hade hört att Loreen skulle uppträda, men visste inte vart, så vi missade tyvärr det också. Hörde dock Euphoria spelas på hög volym från en bil som åkte i paraden. Och det är nog det häftigaste jag kan rapportera dessvärre! Men mycket fina färger i regnbågens hela spektrum och många glada (!) människor på gatorna.
Har blivit sugen på semlor också. Typiskt.
Nu räcker det! Allt är blött. Det har regnat i flera, flera dagar och igår hade jag jeans och jacka på mig. Det är inte okej i Australien i mars! Skärpning vädret!
På biblioteket hade de en stor paraplylåda där man skulle lägga sitt innan man gick in. Jag la mitt lite strategiskt på sidan av, så jag skulle hitta det när jag kom tillbaka. Tyvärr hade någon varit så vänlig och kastat ner ALLA i lådan, och mitt svarta från Coles var inte så lätt att hitta bland alla andra svarta från Coles. Men. Det slutade med att jag råkade få med mig ett som inte var trasigt. Vad ska man göra om man bara inte kan hitta sitt eget liksom?
Det blir långa dagar när man har 1,5 timmes resväg enkel väg. Igår var det Summer Haze-fest på universitetsbaren Ubar (logiskt), så jag stannade kvar. Mötte upp Sarah och Claudia, och gick dit när de öppnade kl 20. Happy hour och öl för 3 AUD (21 kr) var ändå rätt bra. Då det blir lite resväg hem dansade vi innan dansgolvet blev smockfullt, och skulle ta ett tåg 23.09. (Inte?) helt oväntat hade tågspåret gått sönder på Harbour Bridge, så tåget var försenade big time. Jag och Sarah tog en buss istället som åkte runt hela norra Sydney. Sa jag att det spöregnade? Det spöregnade. Kom hem vid 01 och är med andra ord lite sliten för tillfället, då klockan ringde 06.15 och jag skulle åka tillbaka till skolan för första ledarskapsklassen.
Men det var ju kul att testa på torsdagsfest i skolan en gång i varje fall. (En grabb konstaterade också att jag och Sarah var 22 år, och vi nickade bara instämmande. Lite fun facts sådär.)
Jag, Sarah och Claudia.
