Fortfarande är det tydligen väldigt svårt för mig att veta vilken sida av rulltrappan man ska stå på. Om det inte är en lång kö med folk så hamnar utan att tänka på det jag på höger sida. Och kommer inte på det förrän jag ser att någon framför står på vänster sida, eller om jag får en tackling av någon uppifrån som vill gå i omkörningsfilen på höger sida. Man kan ju tänka sig att jag borde vara i mitt esse i ett vänstertrafikerat land, men icke.
Jag såg den här skylten på bussen hem för någon dag sedan. Då gick funderingarna ungefär så här.
Jaha! Jag fattar! Man skall lämna säten till:
1. Oj! En stackare som fått amputera benet! Undra vad han varit med om? En hungrig kroko (trots att varningsskyltarna står på engelska och tyska)?
2. En äldre dam som har en fin handväska, men lite sne rygg på grund av en för kort käpp. Eller har hon dansat för mycket salsa fast fastnat precis i en höftrullning? Är det därför hon behöver käppen?
3. Vad har den här personen för problem? Vem är det? En gravid kvinna framifrån så att man inte ser magen? Eller är det bara en surkärring som man inte vill komma i bråk med, och därför bör flytta sig från sätet? Kommer hon ta käppen från damen till vänster och slå mig? Jag fattar inte.
Den här skylten såg jag på en Mexikansk restaurang som jag och Chris var på. Min tolkning är att om du tagit in för många tequila (menyn hade ungefär 138 olika sorter och ljudnivån avslöjade att de beställdes in frekvent), är en kvinna och har blivit ambulant, så har du företräde till den här toaletten. Även blinda är välkomna.
Och sedan så funderar jag lite över hur de tänkte när de på riktigt producerade det här vykortet? Kunde de inte vänta till den fula Manly-färjan åkte förbi innan de tog en bild på Operahuset? Eller varför är den med på bilden? Detta finner jag extremt oklart. Observera även kängurun på vykortet nedanför som inte bara cyklar, utan också har hjälm på sig. Duktig känguru, akta dig för penalties apply.
Märkligt land det här. Jag tycker ofta att de försöker vara tydliga, men så slutar det med att man bara blir mer förvirrad.
Känns lite läskigt med tanke på att min trofasta Björn Axén inte finns i det här landet - jag är fortfarande traumatiserad från 2009 när Tony på drop-in klippningen i Täby Centrum gjorde min lugg sned, kort och förjävlig. Utan att verka fåfäng kan jag säga att det på riktigt gjorde ont att se mig själv i spegeln efter den upplevelsen. Men antar att det kanske inte är så begåvat att ge sig på det själv (funderar dock på det).
Oj, oj, oj, så många beslut när man är i ett annat land. What to do?
